Efter en fantastisk helg med 60-talet ungdomar som intagit Norrbottensteatern och våra hjärtan ska jag försöka skriva något vettigt. Går det att beskriva livet när det är som bäst? Jag förbehåller mig för ändringar. Känslor och upplevelser kan inte hällas ut på ett tangentbord och motsvara vad som faktiskt hände när det kommer ut som bokstäver, ord och meningar i andra änden./ Åsa Lundmark, teaterkonsulent i Norrbotten
”En vampyrberättelse” Umeå – fredag 18:00
Helgen började med Umeås ”En Vampyrberättelse” – med ett sprakande bildspråk innehållande allt från fantastiska kostymer (Amanda Rosenqvist), blodbad på scenen (Ella Karlén och Anna Raoutimaa), galet snygg och smart scenografi (Jenny Karlsson), smink/mask som hette duga (Tove Wynne) samt ljud och ljus som pricken över i (Matilda Stenman och Jessica Hedman). Ensemblen berättade hur pjäsen tagit över deras liv och den kreativa processen lockat ut dem ur deras comfort zone – åtskilliga hårfärgningar och pollisongodlingar senare står de här i Luleå och bara levererar!
”Det som en gång var fet jävla äng” Kalix Fredag 20:00
Efter Umeås smällkaramell var det dags för en amatörensemble från Kalix - med något andra förutsättningar än ett teaterestetprogram att få en produktion att gå i land. En lätt känsla av nervositet följde mig in i scenrummet – hur ska publiken ta emot denna ensemble sedan de sett Umeå??
Jag hade inte behövt oroa mig. Att gå ut från en teatersalong med en känsla av eufori och glädje som håller i sig länge inträffar alltför sällan. Att man direkt går hem och läser manus till pjäsen man just sett händer ännu mer sällan. Det hände mig här i Luleå när dessa ungdomar från Kalix bjöd på en 45 minuters humorfyllt tungvrickande i galet tempo. Publiken älskade dem! Jag älskade dem! Ensemblen är full med hjärta och spelglädje – alla typer av människor är med på scen och mångfalden lyfter pjäsen till nya höjder. Vi fick uppleva något unikt och äkta. Äntligen!
”En vampyrberättelse” Skellefteå lördag 13:00
Från berättarnas stad kom de med en historia som var otrolig, omöjlig att bevisa och helt bisarr. Och de utförde genom detta en troshandling. Med en gedigen textanalys och teorier om Brechts episka teater och Verfremdungseffekte samt en och annan genomläsning av Stanislavskijs ”Att vara äkta på scen” toppat med Kurt Weill bjöd Anderstorpskolan oss på två olika stilistiska grepp där de lät publiken ömsom betrakta och intellektualisera handlingen och ömsom identifiera och känna med karaktärerna. Var Ella vampyr? Fråga Skellefteå!
”Den som lever här dör” Stockholm lördag 16:00
Lekplats och gravplats. Gula tygfjärilar och rött rått kött. Utopi och dystopi. Viktor Rydberg Gymnasiet ger oss på en allvarlig symbolladdad betraktelse av Emma Broström som får oss att tänka på det mest essentiella här i livet. Hur överlever vi? Genom kärlek? Genom vatten? Genom att inte stanna? Genom att möta oss själva som dem vi är? You tell me.
Nominerade till den nationella festivalen i Stockholm (efter långa överläggningar) blev ”En vampyrberättelse” med Midgårdsskolan från Umeå samt ”Den som lever här dör” med Viktor Rydbergs gymnasiet från Stockholm.
